....byns raraste kille! Han och alla hans vänner var "sommarbarn" hos oss förra sommaren men Bob var alldeles speciell. Så fort man gick in i hagen slängde han sig ned på marken för att bli klappad, borstad och få ligga i mitt knä! Vi hoppas få nya sommarfår i maj igen men ingen kommer nog att vara så tillgiven som Bob...
Måste få berätta historien om denna vackra kopp. Jag var in hos min kompis som har Café Bagarstugan vid Gruvan i Falun (Dalarnas mysigaste kafé.) Då slog det mej när jag såg alla hennes fina koppar att jag kanske kunde få låna hem en, för fotografering. ( fram tills dess att jag äger en sån här fin kopp själv..) Glad i hågen skulle jag gå hem med min påse och med för stora vantar då min påse välte och det lät "krasch"! Katastrofen var ett faktum. Fatet gick i tre bitar. Panik. Ångst. J-la misär! Det är inte ofta i livet jag har haft sönder porslin och jag vill minnas att jag aldrig haft sönder någon annans! Så hemskt! Så fruktansvärt!
Jakten på nytt fat hade påbörjats. Gick in på Myrorna och tänk, där stod två identiska fat utan koppar och väntade på att bli köpta! Så om gud för en stund hade vänt mej ryggen så fanns han helt plötsligt där igen!
Prisa vare gud och blått porslin!
